Snåriga Stockholm. Så mycket människor, så lite plats att ta sig fram.

Om alla trafikantgrupper i Stockholm hade sina egna banor och slapp korsa varandra skulle många trafikproblem försvinna. Nu är det inte så, vi måste kunna samspela.

Det räcker inte med att känna till sina egna problem. I många situationer krävs kunskaper om andras svårigheter eller förutsättningar. Alla som vistas i trafik utan den "plåtutrustning" som bilisterna har måste få extra hjälp genom olika åtgärder.

Övergångsställen med ljus- och ljudsignaler, cykelöverfarter och särskilda gång- och cykelvägar där även mopedtrafik kan tillåtas är bra åtgärder, liksom viltstängsel. Hur många bestämmelser man än utfärdar kan trafiken aldrig bli säker om vi inte lever upp till trafikens grundregel som betonar vikten av ansvar, omdöme och hänsyn.

Jag får spel när jag ser alla dessa människor i trafiken upptagna med att surfa, skicka sms eller twittra samtidigt som man korsar gatan, svänger vänster med bilen eller cyklar på övergångsställen. Igår såg jag till och med en tjej som satt och grejade med mobilen samtidigt som hon övningskörde - och mamman (eller vem det nu var som satt bredvid och var handledare) gjorde detsamma!  Helt galet. I det fallet borde handledaren mista sitt körkort direkt.

#bil #video

"En historia som dryper av flott - och myndigheternas ivar att bedriva förmynderi. "

Så inleds denna härliga guide till Stockholms snabbmatshistoria. Visste du att förr i tiden var det viktigt att stå still och äta sin korv? Att marknaden för att sälja korv var extremt hårt reglerad? Att "låda-på-magen" var en nästan subversiv verksamhet? 

#Stockholm #Mat #Historia

Namnet Klara har sina rötter i medeltid och när tunnelbanan byggdes diskuterades stationens namn, T-centralen eller Klara?

Den historiska anknytningen fick vika för det rationella, liksom många av de gamla husen i stadsdelen. Stockholm Klara förknippas med Posten, Klarakvarteren med tidningar, ölkaféer, schabbiga krogar och bohemer. Av detta återstår nästan ingenting, det mesta revs på 1950-talet. I stället kom parkeringshus, varuhus och banker samt Kulturhuset som motvikt till det kommersiella livet. De backiga gatorna upp mot Brunkebergsåsen schaktades bort Liksom stora delar av själva åsen.

Klarakvarteren blev City och "Plattan" med bilar på första parkett och folkliv under jord.

Klara kyrka

De äldsta delarna är från 1500-talets slut, på 1700-talet byggdes kyrkan om efter ritningar av bland annat Carl Hårleman. Den spetsiga tornspiran är från 1880-talet. På kyrkogården vilar Carl Michael Bellman bland flera andra diktare och så här skrev Nils Ferlin om dem:

"Den nya tiden mäktar intet våld på Bellmans vila. Här är lugn och trevnad. Här sover Gyllenborg jämväl och Leopold och Lenngren roligt på sin dikt och levnad."

Klara kloster

På medeltiden låg ett kloster på samma plats som kyrkan men inga synliga lämningar finns kvar. Man vet att anläggningen var så färdig att nunnor kunde flytta in år 1289. Vid detta högtidliga tilltille överlämnade kungen Magnus Ladulås sin sjuåriga dotter till klostret och hon blev sedan klostrets abbedissa. Det var ett fint och rikt kloster och de nunnorna kom från adeln i välbeställda familjer. Många dokument finns kvar som donationer av värdeföremål och jordegendomar.

Klara kloster var den största jordägaren i den här delen av Uppland. Abbedissan var svägerska till den danske befälhavaren och påstods ha förrått de stockholmare som tagit sin tillflykt till klostret, något som kanske bidrog till Gustav Vasas beslut att riva klostret år 1527.

Det var ett riktigt sagoslott med vallgravar, höga murar, torn och spiror och över alltihop reste sig det väldiga runda kärntornet med tre guldkronor i toppen. I dag är fyllnadsmassor och murrester vad som återstår av Tre kronor, det brann upp i en gigantisk eldsvåda för trehundra år sedan. Men Stockholm är fortfarande förknippat med de tre kronorna, nu över Stadshusets torn — och på landslagets ishockeytröjor.

Gustav Vasa ägnade i stort sett hela sin regeringstid åt att reparera och bygga ett pampigt slott av den gamla borgen. Tegel från rivna kloster och kyrkor blev byggnadsmaterial, Finland (som var en del av Sverige) betalade skatt till slottsbygget i form av stockar och bräder, ålänningarna beordrades att bränna kalk vintertid, från Uppland skickades folk för att gräva vallgravar och bära sten och i Stockholm dömde rådhusrätten till tvångsarbete på slottet.

De tre stora kronorna förgylldes med trettio ungerska guldmynt som kungen lät smälta ner. Där Gustav Vasa slutade tog sonen Johan III vid och nu ville han sätta sin prägel på slottet. Det byggdes om till praktfull renässans med vita murar och rödmålade tak, arkader och portaler. Sedan blev det 1600-tal med Sverige som stormakt och det gamla renässansslottet passade inte alls. Italiensk barock var det som gällde, det kliade i fingrarna på slottsarkitekten men kungen var motsträvig och pengarna räckte bara till en ny barocklänga mot Norrström.

Slottsbranden

Den 7 maj år 1697 klockan två på dagen började det brinna på slottsvinden. Inga eldvakter fanns på plats. När vårdtornet högst uppe på Brunkebergsåsen larmade hade elden redan fått fäste. Brandmanskapet spang ner och folk skyndade till från alla håll men vattnet nedanför slottet var fortfarande fruset och det tog tid att såga upp vakar. På ett dygn hade slottet brunnit ner och det väldiga kärntornet rasat. Bara den nybyggda längan klarade sig oskadd.

Karl XI låg i kista i väntan på begravning, räddningsarbetet koncentrerades på att rädda kungens lik och enorma kulturskatter förstördes, däribland slottsarkivet med historiska handlingar. Redan nästa dag samlades regeringen tillsammans med slottsarkitekten Nicodemus Tessin d y och den hemlösa kungafamiljen för att diskutera det nya slottsbygget. Sex veckor senare hade Tessin grundplanen klar, de glödande stenmassorna röjdes undan och arbetet satte igång.

Paris var den stora förebilden för Östermalm på 1800-talet. Boulevarder och esplanader skulle det vara, förslag ställdes om att riva Gamla stan och bygga en bred, rak gata tvärs igenom. Pengar saknades som tur var, men på Östermalm som då var en ganska obebyggd stadsdel fanns det möjligheter. Strandvägen, Karlavägen och Valhallavägen blev Stockholms esplanader — i övrigt blev likheten med Paris inte särskilt slående.

Det var inte bara bristen på trottoarserveringar som skiljde, medan Paris esplanader alltid avslutades med en storslagen byggnad i fonden, en triumfbåge, kyrka eller nånting annat stort, slutade Stockholms esplanader i tomma intet. Karlaplan är undantaget med en fontän som sprutar högt om sommaren och stjärnformat gatunät omkring. Östermalm Vid Karlaplan låg Ladugårdslandstullen, området utanför kallades Yttersta mörkret på 1700-talet. Stora militära kaserner byggdes i anslutning till exercisfältet på Gärdet. Mellan kasernerna fanns varken stenläggning eller stenhus.

Östermalm, eller Ladugårdsgärde som det hette förr, var en lantlig trakt med betande kor och gles bebyggelse, ruckel och kåkar i Tyskbagarbergen som låg mellan Karlavägen och Valhallavägen. Också torget var torftigt med blygsam torghandel, en halvfärdig kyrka, teater och en brandstation inrymd i en av likvagnsbodarna vid kyrkan. Från torget gick Storgatan som var huvudvägen ut till Djurgården, stranden var oframkomlig med upplag, bråte och gamla vrak.

Östermalm blev de välbesuttnas stadsdel i slutet av 1800-talet, särskilt kvarteren närmast Humlegården. Östermalmsandan finns kvar, belevad och diskret, för den som vill bo fint är en bostadsrätt på Östermalm det som gäller.

I ridshusen bodde arbetsfolk och här fanns fullt med småverkstäder och butiker. Östermalm är också de stora kultur- och utbildningsinstitutionernas stadsdel. Här ligger Tekniska högskolan i ett eget campusområde nära Östra station, Musikaliska akademien, Konstfackskolan, Filmhuset, Radiohuset, Bervvaldhallen och en rad museer. Det är också här som de flesta utländska ambassaderna och beskickningarna ligger.

• Vackra T-banestationer

Åk tunnelbana till Östermalm och passa på att titta på några av stans finaste tunnelbanestationer. Östermalmstorg med konstnären Siri Derkerts fredsbudskap, stationerna Stadion och Tekniska Högskolan är alla värda besök.

• Östermalmstorg

Torget är stadsdelens centrum med folkliv och blomstrande torghandel. Folkan på ena sidan är teater, det finns en saluhall och ett mängd butiker i kvarteren runtomkring som säljer sådant som man knappast hittar någon annanstans. Ner mot Stureplan ligger Sturegallerian med restauranger och butiker och Sturebadet som är exklusivt och nyrenoverat.

• Östermalms saluhall

Saluhallen är gammaldags och doftande som en sådan ska vara. Bland nyskjutna ripor och harar i stånden serveras fransk löksoppa och lunchmat. Östermalmshallen öppnade år 1889 med 147 saluståndsnummer, ritad som en medeltidsborg av G Clason och Kaspar Salin.

På den lummiga ön vid Pålsundet under Västerbron sjunger näktergalen bland nejlikedoftande långholmsrosor. På ön finns vildvuxen natur, parker, bad i Riddarfjär-den, vackra gamla hus, serveringar, utsiktsplatser och friluftsteater, en idyll som nästan hotar att bli alltför välordnad. Mitt på ön finns det nedlagda Långholmsfängelset, in mot stan till ligger friluftsteatern, öns klippbad och Mälarvarvet.

Kring Pålsundsbron och varvet finns sten och trähus från 1700- och 1800- talen, bland annat den gamla krogen Fördärvet. Väster om fängelset ligger snickarglädjevillor inbäddade i grönskan, kolonistugor, strandbadet och Karlshälls gård. Det tar ungefär en timme att gå runt ön bland båtar och bryggor med pilträd som doppar sina grenar långt ut i vattnet.

Långholmsfängelset

Fängelset lades ner på 1970-talet. Kronohäktet har blivit ett lågprishotell, vandrarhem och plats för kickoffs och företagsevebt. Det går exempelvis att välja mellan "enkelcell eller dubbelcell med egen nyckel", ta en öl i puben Finkan eller besöka utekafeet i de tårtformade rastgårdarna. Du kan läsa mer om detta på på den här sidan. 

Ett litet museum med fängelsehistoria finns också. Flera kända agitatorer och förgrundsgestalter inom arbetarrörelsen satt fängslade på Långholmen och det var också här som dödsstraffet användes för sista gången när Alfred Andersson Ander avrättades år 1910 med fallbila. Rymningsförsök och upplopp förekom ibland och ett av de våldsammaste inträffade när morgonsuparna drogs in. De fångar som kommenderades till det tyngsta arbetet hade fått börja dagen med en sup, till exempel de som bröt sten i stenbrotten på Essingen, lastade den på pråmar och sedan bearbetade den till gatsten på fängelseområdet.

Förr var Långholmen en grå och kal ö, det var som om fängelset hade smittat av sig också på naturen. När stans övriga berg gjordes om till parker på 1800- talet, bestämdes att också Långholmen skulle bli grön. "Långholmens beklädande med gräs och träd skulle bidraga till förskönande av infarten till Stockholm från västra sidan" och det blev fångarnas uppgift att täcka ön med jord och mudder som sedan försågs med grönska.

Långholmens Wärdshus

I byggnaden Alstavik, ursprungligen en malmgård från 1670-talet, ligger värdshuset. Förr hade byggnaden dekorerade fasader och det fanns en stor trädgård med fiskodlingar. Fiskdammarna är sedan länge igenfyllda men av den gamla trädgården finns faktiskt spår av växter som förvildats.

På 1700- talet tog staten över Alstavik och gjorde om huset till en tvångsarbetsanstalt "för lättingar och tjänstlösa personer samt lösaktiga kvinnor". Både män, kvinnor och barn placerades här och när de också utökades med "riktiga" brottslingar räckte inte fängelselokalerna utan två nya spinnhus-längor byggdes till. Nu ligger det konstnärsateljéer i husen.

Undran fanns hur det skulle gå för de många kaféer och restauranger som öppnade i nya Hammarby Sjöstad.

Men stadsdelen med vattenfront överraskade med att locka både stock-holmare och turister - trots att här inte finns så mycket för den som är ute efter shopping.

Att äta på restaurangerna har blivit populärt, och det är ett område som det är trivsamt att vandra runt i, med omväxlande utblickar, småbroar och hus. Det finns också två angenäma vis att resa hit, med färja eller spårvagn.

Hammarby Sjöstad började planeras redan 1990 av planarkitekten Jan Inghe-Hagström som tidigare ritat Södra stationsområdet, men väntas inte bli helt färdigt förrän 2015. Då ska här ha byggts lägenheter för 25-30 000 invånare; tillsammans med Nackas utbyggnad på Kvarnholmen är det landets största stadsutbyggnad. Arbetet fick fart och en tydlig ekologisk inriktning 1996 när Stockholms stad började planera för ett 'svenskt OS-deltagande år 2004.

En stor idrottsarena skulle byggas i Hammarbybacken. Den blev som bekant aldrig av annat än i deckaren Sprängaren av Liza Marklund - och där sprängdes den i luften. En bostadsutställning arrangerades dock, "Bostad 2002". De dyra lägenheterna ledde till varningar för att bara välbeställda pensionärer skulle flytta in. Det var också för dem man planerade - men en hel del familjer med små barn sökte sig hit och det blev snart brist på dagis och parkeringsplatser.

Färjan lägger till vid Sickla kaj. På motsatta sidan i vasskanten syns konstnären Gunilla Bandolins brygga Observatorium, som fick 2005 års Sienapris, tillsammans med Vasaparken. Vid sidan om Hammarby sjö är Sicklakanal viktig för vattenkontakten. Den som har egen båt med maxhöjd 2,5 meter och som klarar ett minsta djup om 1,5 meter kan slussa sig upp till Järlasjön - slussvakt bör förbokas.

I GlashusEtt vid Lugnets Allé 39 (Tvärbanans hållplats Sickla kaj) informerar Stockholms stad om kretsloppstänkandet; hur avloppsvattnet renas, värmen återvinns och näringsämnen tas om hand för att återföras till jordbruket. Huset används också för att pröva nya tekniker och uppvärms bl.a genom en kombination av vätgas och solceller.

Stellan Fryxell på Tengboms arkitektkontor har ritat huset. Andra miljösatsningar i Hammarby Sjöstad är användningen av solceller på flera hus, grästak för att samla regnvatten och sopsug som transporterar sopor till huvudgatorna. Två ekodukter - breda viadukter med växtlighet - ska fungera som spridningskorridorer för vilda djur över Södra länken. Många små rännor leder regnvatten till dammarna i Sjöstadsparterren innan det leds ut via en vattentrappa - konstnärligt formgiven av Dag Birkeland - till Hammarbysjön. I några kvarter har de boende tillgång till odlingslotter på gården.

 Många arkitektkontor har deltagit i utformandet av Hammarby Sjöstad, som Nyrens (entréhuset vid färja bl.a.), CAN, Arkitekturkompaniet, Erseus, Frenning & Sjögren, Equator, Brunnberg & Forshed, White och Wingårdh. Stor roll för helheten hade Jan Inghe-Hagström på Stadsbyggnadskontoret som 2005 postumt tilldelades Kasper Salin-priset.

Hammarbybacken, även kallad Hammarbytoppen, är värd att bestiga för sin vida vy över stad och land. Vägar och stigar slingrar sommartid mot toppen. Backen har varit av betydelse för skidsporten i Stockholm sedan tidigt 1900-tal, en hoppbacke fanns mellan 1918 och 1960 och Djurgårdens slalomförening har funnits här under lång tid. Bergets höjd var 55 meter, 1985 började det byggas på med fyllnadsmassor till 87,6 meter. Nu finns här en skidanläggning med lift och snökanon för allmänhet och tävling, servering och värmestuga. Längsta nedfarten är 450 meter lång.

Bryggerierna i Stockholm utvecklades snabbt från 1844 då Tyska Bryggeriet fått tillstånd att brygga lageröl enligt nya bayerska principer. Marknaden hade avreglerats och de sina hantverksmässiga bryggerierna med traditionellt svenskt öl slogs ut av den industriella tillverkningen. Redan år 1850 fanns det 26 bryggerier i staden.

1877 kom det ljusa pilsnerölet som blev populärare än lager och krävde större produktionsenheter. Ölkonsumtionen steg, 1860 låg den på 10 liter/person, 1890 på 26 liter/person. Stockholmaren drack fyra gånger mer än genomsnittssvensken - varför man kan påstå att detta slags ölkonsumtion får betraktas som ett storstadsfenomen.

Bryggeriteknikens utveckling ledde till större anläggningar och 1889 bildades AB Stockholms Bryggerier, en sammanslagning av några av de största bryggerierna, bland annat Hamburgerbryggeriet och Sankt Eriks bryggeri, till vilka München - bryggeriet anslöt sig 1910. Pripps, grundat i Göteborg 1828, slogs samman med Stockholms bryggerier 1964 och etablerade sig senare i Ulvsunda, slogs ihop med Carlsberg under 2000 och försvann från Stockholm. Flera äldre byggnader är bevarade med annan användning.

Münchenbryggeriet och Skinnarviken - ett stycke industrihistoria

Söder Mälarstrand domineras av Mänchenbryggeriets stora tegelkomplex - från 1903 till 1970 landets största bryggerienhet. Det var nära att rivas efter nedläggningen, men räddades efter omfattande protester 1974-76. Delar av byggnaderna används nu för utställningar och musik- och dansframträdan-den. Kungliga Svenska Balettskolan, som startade 1981, bedriver här grundskole- och gymnasieutbildning i klassisk och modern dans. Det forna bryggeriet har också gett plats för flera kontor och restaurang. Bryggeriområdet är ett stycke industrihistoria.

  En äldre gata som ledde ned till en lastageplats vid vattnet hette Skinnarviksgatan, namnet är känt från mitten av 1600-talet. Då hade Jöran Marckusson Skinnare en gård vid gatan, men "skinnare" som arbetade med den illaluktande skinnberedningen fanns redan tidigare i området ned mot Ridda0ärclen - jämför med garvama mitt emot på Kungsholmen. I samband med att gatan sprängdes ned i berget 1885-89 bytte den namn till Torkel Knutssonsgatan.

De rödputsade industribyggnaderna som är sammanbyggda med bryggeriet vid Söder Mälarstrand närmast Gamla Stan uppfördes först för Ludvigsbergs mekaniska industrier 1855-56 och 1863. Det är Stockholms enda bevarade mekaniska verkstad från 1800 -talets mitt, anlagd av Jacques Lamm 1843. Namnet Ludvigsberg var ett tack till fadern Salomon Ludvig Lamm, som köpt tomten och hade bomullsväveri vid Heleneborg. Jacques Lamm ritade industribyggnaderna tillsammans med arkitekten Johan Fredrik Åbom - som även gjorde ritningarna till Lamms storslagna, ljusputsade bostad ovanför bryggeriet, Villa Ludvigsberg vid Duvogränd. Den välbevarade jättevillan uppfördes 1859-60 med åttkantigt torn och öppen övre utkiksveranda.

Arkitekten Erik Josephson ritade tillbyggnader kring 1890, samtidigt som han gjorde ritningar till ett nytt kontorshus och gjuteriet med sina rader av skorstenar mot Duvogränd. Byggnaderna inlemmades med Münchenbryggeriet 1904. Mer av Ludvigsbergs byggnader och själva bryggeriet blir synligt om man vandrar in genom Münchenbryggeriets vackra valv vid Torkel Knutssonsgatan 2. Bryggeriet startade på 1850-talet i nya och äldre byggnader vid Söder Mälarstrand. Fasaderna mot vattnet utformades 1892-94 av Hjalmar Kumlien. Bryggeriet drabbades av en eldsvåda 1893, och även om en del äldre byggnader räddades har framför allt sekelskiftesepoken satt sin prägel på komplexet med påkostade detaljer i kalksten.

Det var efter branden Münchenbryggeriet fick sin storhetstid med närmare 350 anställda. Bryggeriets partier från 1905-09 av R.L Lindquist ansluter sig till äldre delar av huset, men fick en modern inre stålkonstruktion.