En av många stämningsmättade platser i Gamla stan är kvarteren runt Mia Tyska Stallplan, som under medeltiden rymmer svartmunkarnas, eller dominikanernas, klosterkonvent och kyrka. I klosterkyrkan finns under medeltiden Helga Lösen, eller Defixio Domini — en 11 kg tung avbildning i silver av Kristi korsnedtagning som på sin tid är vida omtalad för sina undergörande egenskaper.

Ett 80-tal så kallade mirakelberättelser finns alltjämt bevarade från 1400-talet. De allra flesta är nedtecknade av munken Gregorius Holmiensis som tack för att även han själv räddas till livet av tavlan. I samband med reformationen under 1520- talet konfiskerar Gustav Vasa dominikanernas rikedomar, inklusive Helga Lösen. De följande åren tvingar han bort munkarna från konventet och låter även riva stora delar av deras byggnader. Teglet från klosterkyrkan återanvänds i både Gripsholms och Stockholms slott.

Inte ens den gamla begravningsplatsen, som i dag breder ut sig under Storkyrkoskolans skolgård, lämnas ifred. Det enda som alltjämt finns bevarat är dominikanernas gamla härbärge för sjömän och pilgrimer som är inrymt i källarvalven i tegel på Södra Benickebrinken 4. En intressant detalj i sammanhanget är att en av härbärgets väggar är både äldre och tjockare än övriga, vilket betyder att den kan vara en del av den gamla stadsmuren som en gång omgav Prästgatan och Baggensgatan. En annan möjlighet är att väggen är en rest av det mytomspunna Södra tornet, som omtalas av äldre källor.

Enligt sägnen uppenbarar sig de osaliga bröderna nattetid i kvarteren. Ibland är det också möjligt att höra deras medeltida kyrkosånger i det intilliggande Storkyrkobaclet.

"Försök att spara Gamla stan till någon sur och vrång eftermiddag, när regn och hagel, eller allra helst blötsnö jagat in alla turister i hotellobbyn. En bra tumregel är att hela tiden välja en mindre gränd före en större; att styra stegen mot stillheten och tystnaden. Emellanåt hamnar man i gåtfulla små fickor där tiden står stilla. Tyska Brunnsplan, Tyska Stallplan och Köpmantorget ... Över huvud taget är kvarteren som ringas in av Prästgatan och Österlånggatan ett område som är lätt att tillskriva smått metafysiska egenskaper. Gatorna markerar i stort sett sträckningen för den äldsta stadsmuren; kvarteren växte fram när staden på 1300-talet började svälla och borgarna byggde hus på utsidan av stadsmuren. Här är det inte svårt att invagga sig själv i ett viktlöst tillstånd, och ibland träder de fram ur skuggorna; krogmadammerna och sillmånglarna från landet länge sedan."

(Källa: Ohlssons Stockholm, Bengt Ohlsson, 1993)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Snåriga Stockholm. Så mycket människor, så lite plats att ta sig fram.   Om alla trafikantgrupper i Stockholm hade sina egna banor och slapp korsa varandra skulle många trafikproblem försvinna. Nu är det inte så, vi måste kunna samspela.   De...

"En historia som dryper av flott - och myndigheternas ivar att bedriva förmynderi. " Så inleds denna härliga guide till Stockholms snabbmatshistoria. Visste du att förr i tiden var det viktigt att stå still och äta sin korv? Att marknaden för att s...

Namnet Klara har sina rötter i medeltid och när tunnelbanan byggdes diskuterades stationens namn, T-centralen eller Klara?   Den historiska anknytningen fick vika för det rationella, liksom många av de gamla husen i stadsdelen. Stockholm Klara fö...

Det var ett riktigt sagoslott med vallgravar, höga murar, torn och spiror och över alltihop reste sig det väldiga runda kärntornet med tre guldkronor i toppen. I dag är fyllnadsmassor och murrester vad som återstår av Tre kronor, det brann upp i en g...

Paris var den stora förebilden för Östermalm på 1800-talet. Boulevarder och esplanader skulle det vara, förslag ställdes om att riva Gamla stan och bygga en bred, rak gata tvärs igenom. Pengar saknades som tur var, men på Östermalm som då var en gans...