På den lummiga ön vid Pålsundet under Västerbron sjunger näktergalen bland nejlikedoftande långholmsrosor. På ön finns vildvuxen natur, parker, bad i Riddarfjär-den, vackra gamla hus, serveringar, utsiktsplatser och friluftsteater, en idyll som nästan hotar att bli alltför välordnad. Mitt på ön finns det nedlagda Långholmsfängelset, in mot stan till ligger friluftsteatern, öns klippbad och Mälarvarvet.

Kring Pålsundsbron och varvet finns sten och trähus från 1700- och 1800- talen, bland annat den gamla krogen Fördärvet. Väster om fängelset ligger snickarglädjevillor inbäddade i grönskan, kolonistugor, strandbadet och Karlshälls gård. Det tar ungefär en timme att gå runt ön bland båtar och bryggor med pilträd som doppar sina grenar långt ut i vattnet.

Långholmsfängelset

Fängelset lades ner på 1970-talet. Kronohäktet har blivit ett lågprishotell, vandrarhem och plats för kickoffs och företagsevebt. Det går exempelvis att välja mellan "enkelcell eller dubbelcell med egen nyckel", ta en öl i puben Finkan eller besöka utekafeet i de tårtformade rastgårdarna. Du kan läsa mer om detta på på den här sidan. 

Ett litet museum med fängelsehistoria finns också. Flera kända agitatorer och förgrundsgestalter inom arbetarrörelsen satt fängslade på Långholmen och det var också här som dödsstraffet användes för sista gången när Alfred Andersson Ander avrättades år 1910 med fallbila. Rymningsförsök och upplopp förekom ibland och ett av de våldsammaste inträffade när morgonsuparna drogs in. De fångar som kommenderades till det tyngsta arbetet hade fått börja dagen med en sup, till exempel de som bröt sten i stenbrotten på Essingen, lastade den på pråmar och sedan bearbetade den till gatsten på fängelseområdet.

Förr var Långholmen en grå och kal ö, det var som om fängelset hade smittat av sig också på naturen. När stans övriga berg gjordes om till parker på 1800- talet, bestämdes att också Långholmen skulle bli grön. "Långholmens beklädande med gräs och träd skulle bidraga till förskönande av infarten till Stockholm från västra sidan" och det blev fångarnas uppgift att täcka ön med jord och mudder som sedan försågs med grönska.

Långholmens Wärdshus

I byggnaden Alstavik, ursprungligen en malmgård från 1670-talet, ligger värdshuset. Förr hade byggnaden dekorerade fasader och det fanns en stor trädgård med fiskodlingar. Fiskdammarna är sedan länge igenfyllda men av den gamla trädgården finns faktiskt spår av växter som förvildats.

På 1700- talet tog staten över Alstavik och gjorde om huset till en tvångsarbetsanstalt "för lättingar och tjänstlösa personer samt lösaktiga kvinnor". Både män, kvinnor och barn placerades här och när de också utökades med "riktiga" brottslingar räckte inte fängelselokalerna utan två nya spinnhus-längor byggdes till. Nu ligger det konstnärsateljéer i husen.

Undran fanns hur det skulle gå för de många kaféer och restauranger som öppnade i nya Hammarby Sjöstad.

Men stadsdelen med vattenfront överraskade med att locka både stock-holmare och turister - trots att här inte finns så mycket för den som är ute efter shopping.

Att äta på restaurangerna har blivit populärt, och det är ett område som det är trivsamt att vandra runt i, med omväxlande utblickar, småbroar och hus. Det finns också två angenäma vis att resa hit, med färja eller spårvagn.

Hammarby Sjöstad började planeras redan 1990 av planarkitekten Jan Inghe-Hagström som tidigare ritat Södra stationsområdet, men väntas inte bli helt färdigt förrän 2015. Då ska här ha byggts lägenheter för 25-30 000 invånare; tillsammans med Nackas utbyggnad på Kvarnholmen är det landets största stadsutbyggnad. Arbetet fick fart och en tydlig ekologisk inriktning 1996 när Stockholms stad började planera för ett 'svenskt OS-deltagande år 2004.

En stor idrottsarena skulle byggas i Hammarbybacken. Den blev som bekant aldrig av annat än i deckaren Sprängaren av Liza Marklund - och där sprängdes den i luften. En bostadsutställning arrangerades dock, "Bostad 2002". De dyra lägenheterna ledde till varningar för att bara välbeställda pensionärer skulle flytta in. Det var också för dem man planerade - men en hel del familjer med små barn sökte sig hit och det blev snart brist på dagis och parkeringsplatser.

Färjan lägger till vid Sickla kaj. På motsatta sidan i vasskanten syns konstnären Gunilla Bandolins brygga Observatorium, som fick 2005 års Sienapris, tillsammans med Vasaparken. Vid sidan om Hammarby sjö är Sicklakanal viktig för vattenkontakten. Den som har egen båt med maxhöjd 2,5 meter och som klarar ett minsta djup om 1,5 meter kan slussa sig upp till Järlasjön - slussvakt bör förbokas.

I GlashusEtt vid Lugnets Allé 39 (Tvärbanans hållplats Sickla kaj) informerar Stockholms stad om kretsloppstänkandet; hur avloppsvattnet renas, värmen återvinns och näringsämnen tas om hand för att återföras till jordbruket. Huset används också för att pröva nya tekniker och uppvärms bl.a genom en kombination av vätgas och solceller.

Stellan Fryxell på Tengboms arkitektkontor har ritat huset. Andra miljösatsningar i Hammarby Sjöstad är användningen av solceller på flera hus, grästak för att samla regnvatten och sopsug som transporterar sopor till huvudgatorna. Två ekodukter - breda viadukter med växtlighet - ska fungera som spridningskorridorer för vilda djur över Södra länken. Många små rännor leder regnvatten till dammarna i Sjöstadsparterren innan det leds ut via en vattentrappa - konstnärligt formgiven av Dag Birkeland - till Hammarbysjön. I några kvarter har de boende tillgång till odlingslotter på gården.

 Många arkitektkontor har deltagit i utformandet av Hammarby Sjöstad, som Nyrens (entréhuset vid färja bl.a.), CAN, Arkitekturkompaniet, Erseus, Frenning & Sjögren, Equator, Brunnberg & Forshed, White och Wingårdh. Stor roll för helheten hade Jan Inghe-Hagström på Stadsbyggnadskontoret som 2005 postumt tilldelades Kasper Salin-priset.

Hammarbybacken, även kallad Hammarbytoppen, är värd att bestiga för sin vida vy över stad och land. Vägar och stigar slingrar sommartid mot toppen. Backen har varit av betydelse för skidsporten i Stockholm sedan tidigt 1900-tal, en hoppbacke fanns mellan 1918 och 1960 och Djurgårdens slalomförening har funnits här under lång tid. Bergets höjd var 55 meter, 1985 började det byggas på med fyllnadsmassor till 87,6 meter. Nu finns här en skidanläggning med lift och snökanon för allmänhet och tävling, servering och värmestuga. Längsta nedfarten är 450 meter lång.